Hår på huvudet
När vi satt och lekte på Alwas rum idag så såg jag något som gjorde mig så lycklig :-) nu börjar hennes hår faktiskt växa.. Wiiihoooooo!!!!
En morgon med Alwa
Har haft en så mysig morgon med Alwa. Hon vaknade och låg och pratade bredvid mig. Låg och kramades och myste ca 30 min innan vi gick upp. Åt lite frukost och sen har vi lekt på hennes rum :-) försökt lära oss att krypa. Hon är på riktigt god väg men är inte riktigt där ännu. Hon ställer sig på alla fyra men sen vet hon inte vad hon ska göra mer. Hon styr och "juckar" fram och tillbaks, thats it! Haha!
Nu är det dags att sova lite middag innan vi ska ut och gå i vagnen. Då hinner jag fixa lite här hemma tänkte jag.
Uppdatering
Klockan är 06:05 och jag har precis ammat och gett Alwa ersättning. Kaffet står och väntar på mig. Hoppas det svalnar fort.
Mitt mål för dagen: att få åka hem!
Hur skönt skulle inte det få vara? Jag får oavsett medicineras hemma. Per har fått en massa sprutor som han måste ge mig. Nu njuter han medans jag är livrädd för sprutor. Litar dock på att han kommer klara det galant.
Försöker hålla er alla uppdaterade men det händer inte så mkt här. Dagarna går så sakta. Barnmorskorna tar lite prover både på mig och Alwa som alltid ser bra ut :-)
Njuter just nu
Har precis ammat Sveriges sötaste bebis :-) nu börjar ögonen på henne bli tunga så snart sover hon, IGEN! Äter, sover, äter, sover...
Igår efter allt så fick jag komma upp till Per i vårt rum och efter att ha hälsat på min Alwa och pussat på Per så gav han mig en present. Halsbandet från Dyrberg/Kern som jag var så ledsen att jag inte hann köpa innan det tog slut. Dessutom hade han graverat in just ALWA :-) vilken helt fantastisk pojkvän jag har. Han gav mig världens finaste halsband och världens finaste tjej.
Långtråkigt
Att vara instängd så här på BB är verkligen en pina. Vill ju komma hem och starta vardagen med den nya familjen.
Kom in en läkare här tidigare idag och erbjöd samtalshjälp. Vi inser nog inte hur kritiskt det faktiskt var.
Eftersom ryggmärgsbedövningen inte hjälpte fick dom söva mig helt. Vilket tydligen inte är så bra för barnet. Av alla smärtor så är jag så borta när jag tas in i operationssalen. Ytterligare försök till ryggbedövning och jag kommer ihåg att jag skrek av smärta och rädsla.
Sen ska jag bli sövd helt. Dom söver ner mig och Per får inte vara kvar i rummet. Han ser dom springa ut med barnet och kör hjärtkompressioner och sätter kablar på henne. Han hör ljudet från hjärtmaskinen skrika. Vilken fruktansvärd känsla han måste haft.
Jag vaknar sen upp alldeles själv nere på uppvak och fattar knappt ingenting. Vart var jag? Vart är mitt barn? Allt hade gått bra. En flicka på 2610 g och 48 cm
lång. Min Alwa hade alltså kämpat sig igenom detta trauma som dom kallar det. Vilken kämpe!
Så jag är mer än tacksam att jag idag kan sitta och titta på mitt underverk. Alla här på förlossningen är kär i hennes ögon. En barnmorska sa till den andra när hon lämnade över dagskiftet att - åh du får den bebisen med dom mest fantastiska ögonen. Naaaw!! Det är min flicka det <3
Överväldigande
Ligger i sängen på BB och tittar på dom mest betydelsefulla människorna i mitt liv. Alwa och Per. Båda sover så gott och om en kvart så är det dags att göra blodprov på lillfisan och ge henne mat. Vet inte om vi ska försöka amma eller om vi ska ge henne ersättning just nu. Har sovit sammanlagt 3 timmar på två dygn så jag är helt slut. Men det är så värt det.
Känner sån otrolig stolthet över henne. Hon är gudomligt fin. Säger inte bara det för att hon är mitt barn utan hon är verkligen söt.
Nu ska jag försöka fixa mig innan sköterskor och barnmorska kommer. Har rätt mkt biverkningar efter ett kejsarsnitt. AAAJJ!!
Alwa
Vet ni vad? Jag ligger på BB med en bebis i min famn. Den mest mäktigaste känslan som finns.
Vi kom in strax innan 23.00 den 9/7 och efter oerhörda smärtor som ansågs vara farliga för mig och barnet.
Så det slutade med att 03.57 den 10/7 fick jag åka in och göra akut kejsarsnitt. Försökte få ryggmärgsbwdövning sju gånger men misslyckades. Vilken hemsk smärta det var.
Nu vet ni endå lite om vad som hänt. Lyckan är helt enorm.
BF+7
Ja, jag vet att jag inte kan sluta tjata om detta. Men jag bara ligger här och väntar. Tiden går så sakta. Försöker sysselsätta mig hela tiden men det finns där i tankarna iaf HELA tiden.
Har en date till ikväll iaf. Idag ska jag och Per ut och käka. Skickade ett sms och bjöd ut honom :-) Han tackade artigt JA <3 hihi...
Så vi får se var vi hamnar... Efteråt hoppas jag på BB.
Ett litet brev till dig
Lilla bebis.... Nu känner mamma av sin foglossning jättemkt så det skulle vara tacksamt om du kunde kika ut så det går över.
Du kommer få det så bra här på utsidan. Jag lovar. Sitter och tittar på din säng just nu och önskar att du kunde ligga där. Kommer kännas helt overkligt när du faktiskt gör det. Jag ska göra allt i min makt för att bli den bästa mamman för dig.
Och tro mig... Din pappa längtar efter dig som tokig. Ja det är den knäppa gubben du hör ibland som skriker att du ska komma ut. Jag har sagt att han ska använda en lite ljusare röst så du inte ska bli så rädd. Bli inte rädd när han använder den ljusa rösten heller. Han vill bara väl :-)
Jag ser inte fram emot smärtan som krävs för att få ut dig. Där kommer jag nog vara lite sur ett tag på dig men till slut kommer jag nog glömma det. Trots min rädsla för smärtan som kommer komma så är jag beredd på att göra vad som helst för att få hålla dig i min famn nu och efter dessa låååånga 9 månader få se hur du ser ut.
Jag tror att jag och din pappa har gjort ett ganska så bra jobb. Bara du tar efter din pappa så kommer du vara finast i världen :-) Det kommer du oavsett.
Nu är det dags att sova. Kanske du väcker mig inatt och talar om att nu är det dags att träffas.
Svullna fötter minst sagt
Sitter i soffan och allmänt lider. Imorgon går jag in i graviditetsvecka 36. Jag vill verkligen inte klaga utan jag tycker att jag bara kört på som vanligt men nu börjar jag på allvar tycka att detta är galet. Orkar inte så mycket mer.
Låter så otroligt löjligt men jag saknar de små sakerna. Att kunna sätta på sig ett par strumpor, kunna ta sig upp ur badkaret, sätta på mig mina högklackade skor. Enkla saker som att kunna ta upp saker som man kanske tappar på golvet. Slippa halsbrännan, och slippa de fruktansvärda fötterna.
Gud vad jag gnäller men nu vill jag träffa min bebis. Vill att hon ska komma ut. Vill starta mitt liv med henne.
Nu ska jag åka och hämta ett paket på Coop :-) Kan det vara något till bröllopet? :-)
Min graviditet
Kom att tänka på hur min graviditet har varit fram tills nu.
Kollade på en massa bilder och såg stickan som visade att jag var gravid. Den känslan var helt sjuk. Trodde den visade fel.
Stod på jobbet och hade haft lite symptom men trodde inte överhuvudtaget att jag var gravid då jag har haft väldigt svårt att bli det. Går in på toaletten, och står sedan där och väntar på beskedet. Jag var väldigt lugn. Eftersom jag inte trodde att det skulle visa något så satt jag bara och vänta ut tiden.
När jag sedan gick fram till stickan och jag såg de där två strecken så knep det till i hela magen och jag kände yrseln komma. Dock en bra yrsel :-)
Ville ringa P direkt men ett sånt hör besked kan man ju inte ge över telefon. Det var ungefär tre timmar kvar tills jag slutade. Hur skulle jag kunna hålla detta hemligt så länge.
När jag väl kommer hem och hämtar upp honom för att åka och storhandla så visar jag bilden på stickan. Den minen han fick. Han förstod inte först. Han frågade, -vad är detta? Ja ett gravtest..
- Jaha men vad visar den. Varav jag svarade att jag skulle väl inte ta kort på den om den inte visade något. Han blev helt tyst och sen blev han alldeles rörd.
Jag sa att jag ville ta ett till test på morgonen därpå bara för att vara hundra, trodde inte riktigt på det. Vi gick runt och smålog hela kvällen men ville verkligen inte hoppas för mycket. Vaknar dagen efter och går och gör testet.
POSITIVT. Går in till sovrummet och väcker P och säger, du ska faktiskt bli pappa.
Den lyckan jag kände då. Finner inga ord.
Dom första tolv veckorna var fruktansvärda. En ständig oro, illamående, trötthet som inte går att beskriva. Ont i bäcken och mage. Enda fram till v 27 så har jag mått bra. Lite ont i ryggen och väldigt stora klumpfötter.
Nu när jag gått in i v 30 börjar krämperna komma tillbaka. Jag är trött hela tiden. Dessutom har jag fått en infektion i magen och jag väntar på svar från diabetesproverna.
Jag är dock nöjd med min graviditet. MEN, alla som säger att det är så underbart att vara gravid. Jag vet inte vilka ni är men NEJ.
Jag vill inget annat än att sätta på mig mina gamla jeans, få gå i mina pumps, kunna gå upp för en trappa utan att känna att döden närmar sig.
Vill ha tillbaka mig själv. Längtar verkligen efter henne nu iaf. Nu är det nära :-)
Så nu ska jag hämta P vid bussen sen äta fiskgratäng.
Vecka 26
Ligger i sängen och har sån magvärk. Tror det är all stress som gör det. JAG VET att jag inte får stressa, varken bra för mig eller bebisen men det ligger där och gnager.
Har shoppat en hel del nu på H&M och hoppas när det dyker ner i brevlådan att det passar :-)
En bild från när jag var i v23. Nu är jag i vecka 26.
Undrar vad som händer i helgen. Önskar att det kunde hända något roligt. Behöver det. Behöver avkoppling men samtidigt något nöje. Något som får mig att skratta. Skulle vara så skönt att få fly vardagen för en stund. Tror det är något alla människor behöver.
Nu sova! Gnatt!
Första mötet
Nyss hemkommen från min första föräldragrupp. Det var en kortis idag, en liten mingelkväll med alla förväntasfulla soon to be föräldrar :-)
Nästa gång är det förlossning på schemat. Ska prata om hur en "normal" förlossning ser ut, bedövningar etc. Viktig och nyttig info helt enkelt.
NU ska jag börja förbereda för maten. Dagens mat: Fylld kycklingfilé med ris/kroketter. MUUUMS!!
Äntligen så fick vi se dig
Idag är dagen vi väntat på sen slutet av oktober. Idag fick jag och P se vår bebis :-) det var så stort och nu blev allt plötsligt på riktigt.
Jag har inte sagt att jag är gravid tidigare för att vi inte ville bringa otur. Nu är jag i vecka 19 snart 20 och enligt barnmorska idag så ser allt jättebra ut. Så till den 26 juni är det beräknat att vår flicka ska komma <3 vi längtar efter dig såååå mycket
