Sitter i soffan och allmänt lider. Imorgon går jag in i graviditetsvecka 36. Jag vill verkligen inte klaga utan jag tycker att jag bara kört på som vanligt men nu börjar jag på allvar tycka att detta är galet. Orkar inte så mycket mer.

Låter så otroligt löjligt men jag saknar de små sakerna. Att kunna sätta på sig ett par strumpor, kunna ta sig upp ur badkaret, sätta på mig mina högklackade skor. Enkla saker som att kunna ta upp saker som man kanske tappar på golvet. Slippa halsbrännan, och slippa de fruktansvärda fötterna.

Gud vad jag gnäller men nu vill jag träffa min bebis. Vill att hon ska komma ut. Vill starta mitt liv med henne.

Nu ska jag åka och hämta ett paket på Coop :-) Kan det vara något till bröllopet? :-)