Nu börjar verkligen bröllopet närma sig med stormsteg.
Nervös, förväntansfull, spänd, lycklig, magont, pirrig...ja det kan beskrivas med många ord.
Helt galet att om ca 11 dagar så är jag Pers fru.
Helt overkligt!!!

Finns vissa saker jag oroar mig för, några saker som skulle vara så tråkigt om det skulle hända:
- regnar
- tråkig fest (dock så hoppas jag att gästerna kommer bjuda till också)
- att jag eller Per blir sjuka (Alwa har precis börjat dagis)

Vill verkligen inte att det ska bli nåt av det. Inget man kan styra eller som jag bör lägga ner någon energi att tänka på. Händer det så händer det.

Ska bli så kul att få uppleva detta med Per.
Längtar till bröllopet, längtar tills bröllopsnatten och till bröllopsresan.
Vi funderar på om vi ska slopa idéen om Dubai och satsa på några dagar i Paris och några dagar i London.
Känns mer som vi. Det visar sig :-)

Nu ska vi sova för imorgon ska Alwa gå på dagis för första gången helt själv. Då ska inte vi vara med under dagen. Mammas stora tjej. Stolthet är det minsta jag kan säga om vad jag känner.